”De stora högtidsdagarna är över och granen är kanske redan utslängd i vissa hem. Men inte i kyrkan. Trettondedag jul är en viktig dag. De vise männen hittade fram, mot allt förnuft, då de följde stjärnan. De trodde att de skulle finna den nyfödde konungen i konungens plats. Men så var det inte, de tog fel. Ljuset ledde dem vidare, till ett enkelt stall. Och där stannade stjärnan. De gick in i det lilla huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och de föll ned och hyllade honom, står det i evangelietexten för imorgon”, berättar Caroline Krook.

”Ljuset från krubban vägleder. Vägleder fram till det väsentliga. Barnet är både sann människa och sann Gud. Det är det julen handlar om.  Vi rör oss mellan himmel och jord, mellan gudomligt och mänskligt, mellan stallukt och strålglans. Sådant är livet. Så måste det vara”, avslutar biskop Caroline Krook. 

Storkyrkan har medeltida rötter och uppfördes troligen kring år 1264. I Storkyrkan har kungliga bröllop och kröningar hållits alltsedan 1300-talet. Kyrkan kallas även St Nicolai kyrka
och här har Sveriges reformator Olaus Petri varit pastor primarius (kyrkoherde) mellan åren 1543 till sin död 1552.

Nästa veckas helgmålsringning sänds från Åkerby kapell, strax norr om Uppsala, där ikonograf Christina Lundström berättar i ord och bild om Jesu dop.