Koreografen George Balanchine krävde precision, kanske mer än någon annan. Snabbare! Mera! Det handlade om bråkdelar av sekunder och fotens exakta gradtal. Geometri. "Jag vill ha rena dansare", sade han där han stod i sitt danslabb. När det till sist blev rätt, var det som poesi. New York City Ballet var hans skötebarn från 1948 och framåt. Här berättar han själv i unika bilder från förr. Och hans adepter minns en tid som förändrade deras liv.